OHANA MEANS FAMILY AND THAT NO ONE GETS LEFT BEHIND

Efter en vecka i Hawaii med människor man aldrig träffat för. Ja, det förändrar nog en person. Kan bara säga att har en klump i halsen och det känns som något fattas. Inte kunde jag tänka mej att vi 102 personer under en vecka kunde bli en enda stor familj. Att få vara sej själv, prata engelska, svenska, finska, norska, spanska och kunna göra vad som helt för det är totalt normalt mellan oss utbytes elever. Att hitta en bästa vän som bor i Danmark, och 3 andra som bor i Norge. En i Österrike, en i Sverige, 2 i Spanien. 2 i Slovakien, flera i Brasilien.. Alltså mängder med människor man blev så nära med under denna vecka. Minnena man skapat. Något fattas nu när man är tillbaka i det vanliga. Nog var stranden fin, utsiktena fantastiska. Vi levde i paradiset. Vi tillsammans. Vi skapade vår Ohana. Trodde aldrig att när jag väl var tillbaka att jag skulle sakna dessa människor och Hawaii så här mycket. Det är lite på 24h sedan jag lämnade dessa människor och paradiset. Att kolla igenom bilder och video klipp, får en att börja skratta och gråta. Saknaden är redan stor. Vem skall jag nu äta morgonmål med när Eva inte är där? Vem skall jag nu tala wnb norska med och hoppa&skrika runt när inte mina norska killar är här. Vem skall jag äta lunch med när mina norksa tejjer och Eva inte är här? Med vem skall jag drömma om att bo i Hawaii och festa tills solen går upp utan min österrikiska kille och mina spanska tejjer. Vem skall skaka på huvudet och säga guapa när jag dansar och sjunger mitt i bussen utan mina brasilianer... Vi har skapat grupp på facebook och allt. Fb spammas hela tiden med meddelanden från alla. Alla saknar. Saknar de stunder vi har haft. De stunder vi kunde ännu ha. Saknar att kunna hoppa omkring å juntta mej på stranden. Beach fotboll. Sand i håret. Alla tusentals selfies man tagit. Berättelserna man berättat. Planerna för framtiden. Bestämt som bestämt. Vi skall träffa i Österrike med alla, åka lite slalom/snoukka och sedan after ski. Vi behöver inget paradis. Paradiset är var vi alla är tillsammans. Ohana. Nä nu tammefan så vill jag tillbaka. Vill tillbaka med de bästa personerna på jorden. Med de som jag dansat på stranden med, de som jag sjungit tills jag tappat min röst med, med de jag drömt om framtiden med. Har alltså haft en jag kan inte ens beskriva med ord, en fantasisk, suverrän ja det går inte att beskriva. En resa jag adlrig kommer att glömma. En vecka som jag kommer att förvara i mitt minne och hjärta för evigt. Bästa veckan i mitt liv. Människor jag kommer att resa till fast jag inte har pengar. Tar och berättar om vad vi gjorde på resan en annan gång. För nu skall jag ta och dra till säng och drömma mej tillbaka till paradiset med mina bästa vänner...